Land of Idiots!

Okej, så idag har dethänt mycket, vilket är bra, eftersom tiden går fortare då!! :P

Dagen började vid sju (det ska verkligen bli skönt med en lång sovmorgon typ nästa helg! =P). Efter att ha gått upp och gjort frukost etc. etc. så bar det av in till Washington. Väl där åkte jag och Claire en karusell (jag har inte insett hur snabbt dem går! Hur kan man tycka det är så roligt att bara åka runt, runt, runt i typ fem minuter?!? Iallafall..) Efter det så gick vi in på National Museum of Art (vilket morfar hade ÄLSKAT!!) och sedan åkte vi tillbaka hemåt, men paus för lunch på en itialiensk restaurang. Väl hemma var det dags för möte med Area Directorn Mara och det var väl trevligt på sitt eget lilla sätt :P Iallafall så kom jag fram till att jag nog ska åka till Baltimore och ta en helgkurs under en helg i spetember eller oktober, för då får jag 4 av 6 credits med detsamma och slipper att gå till skolan lika mycket (Smart! :P) Sen ska jag se vad jag kan hitta för roliga kurser på ett college här i närheten också =D Very good! ;)

Efter mötet fixade jag och Andy med mycket av det praktiska i huset, hur allting funkar, var allting finns och annat som har med Claire att göra, eftersom imorgon kommer att bli min första dag ensam med henne!! =D Och efter det så kom Nadine och hämtade upp mig också åkte vi till Starbucks och tog en kaffe och Laurie svängde också förbi en liten stund. Mycket trevligt!! =D

Imorgon blir antagligen en lång men rolig dag med Claire :P Vi ska hitta på lite allt möjligt, vi får väl se vad dagen erbjuder, men farmor och farfarn kommer nog förbi ett par timmar så att jag kan få vila lite och sedan blir det middag och lite shopping med lite blandade människor på kvällen =D Trevligt som tusan! =D

TYvärr fick jag reda på att jag måste göra en uppkörning och ett teoritest här för att få ett körkort, eftersom jag inteär tysk eller fransk (varför ska dem vara så himla speciella?!?) men när jag gick in och gjorde ett "provtest" var första frågan: Vilka säkerhets åtgärder är bäst om en olycka skulle inträffa?
A) Inga säkerhetsåtgärder behövs
B) Säkerhetsbälte och airbag
C) Bara säkerhetsbälte
D) Bara airbag
Alltså förlåt, men hur dumma är dem?? :O

Iallafall så fick jag ett mycket fint mejl av mamma också och det gör ju alltid en glad =) En fin liten "check-lista" fick jag också som löd så här:
¤ Glöm inte att läsa Sydsvenskan på nätet ibland.
¤ Det finns inkomna dokument på Swedbank, logga in med dosan.
¤ Ät inte upp all svensk choklad första veckan.
¤ Nu har det redan gått en vecka.
¤ Glöm inte skicka foto från huset.
¤ Säg till om jag ska skicka något,förutom pussar.
¤ Kan man cykla där?
Åh, vad jag älskar henne när hon gör sånt! <3

Jag saknar er där hemma och hoppas att ni har det bra! Jag ska svara på alla era inlägg på Facebook så snart som möjligt (eller ja, så fort jag hittar lite tid :P) Jag älskar er alla!! Puss!! <3

Plötsligt händer det...

Jaha, så har ännu en händelserik dag passerat förbi. Den började ju inte speciellt bra, extrem hemlängtan är ju inte så roligt att vaknar till, men sedan blev den bättre =)

Jag åkte iväg med Suzanne och yogade mig i en och en halv timme (så antagligen kommer jag inte kunna röra mig en centimeter imorgon). Efter det pratade jag med familjen där hemma och den älskade pojkvännen (<3) i en timme, vilket var en väldig lättnad! Det kändes genast mycket lättare att vara här! =)

Efter det åkte vi in till Fairfax och såg en film på bio, Ponyo och sedan blev det middag på en japansk restaurang. Mycket trevligt!

Ända sedan jag kom hit har jag tyckt att Andy (värdpappan) har påmint mig om någon, men jag har verkligen inte kunnat sätta fingret på vem. Idag (när vi stod mitt inne i en affär som sålde friluftssaker) slog det mig dock plötsligt att han är fruktansvärt lik SVEN! Jag stod bara och gapade i ungefär 30 sekunder innan jag till slut samlade mig och insåg att det fan lika gärna hade kunnat vara hans bror. Nu är ju Andy i för sig lite trevliga, lite roligare, lite bättre, men ändå, likheten är slående när man har spenderat ett par dagar runt omkring honom!! Tack och lov pratar han inte bara om fåglar och ekonomi, utan faktiskt om ganska roliga och trevliga saker, så förhoppningsvis kommer jag inte bli lika uttråkad som man kan bli på Svens lektioner.

Anyway, imorgon blir det möte med Mara och möjligtvis en liten tur in till Washington och ett besök hos familjens nära vänner som har en Au Pair från Brasilien, we'll see what happens! På måndag är det iallafall första dagen ensam med Claire och på kvällen blir det shopping med Nadine på Tyson's Corner (Virginias största mall som ligger typ fem minuter härifrån (Y))... Det är skönt att det börjar hända lite saker och förhoppningsvis kommer jag snart in i en ordentlig rutin, så att tiden kan flyga förbi lite snabbare! =)

Puss och kram och hälsa Sven ;) <3

It really feels THAT faraway...

Hm, hur ska man börja det här inlägget då... Det har ju minst sgat hänt mycket sedan sist :P Aja, jag bröjar från början så får ni veta det mesta :P

Jag träffade tre andra tjejer på Kastrup (som alla var mycket trevliga :P) och flög till New York. Flyget var en berg-och-dalbana av glada och ledsna tankar och så har väl i princip hela denna vecakn varit :S. Väl framme på hotellet möttes vi iallafall av en äkta amerikansk kvinna som stod och skrek och getikulerade i entrén. Jag fick dela rum med två andra tjejer, en från Turkiet som knappt kunde prata engelska och en från Tyskland som jag bokstavligt talat inte kunde se om det var en tjej eller en kille när hon kom in i rummet första gången!! Ja, dem sa ju då inte så mycket, men jag sov ju mest på rummet, så det spelade inte någon allt för stor roll.

På tisdagen vaknade jag klockan fyra och kunde verkligen inte somna om! Klockan åtta började "the class" och det var ju naturligtvis så amerikanskt det kunde bli... Vi fick både spela rollspel, måla och leka lekar framför alla dem andra 135 personerna som var där, men hey! Man är väl här för att släppa ut barnet inom sig, eller? :P På kvällen åkte vi på en fyra timmars sightseeingtur in till New York, som var fabulous, förutom att bussen började ryka (inte för att guiden och chauffören ville släppa av oss för det, nej då, vi fick vackert vänta på den rykande bussen tills dem hade kommit fram till nästa stopp. Iallafall - Ingen skadad!) Vi fick iallafall se alla highlights: Times Square, Rockerfellacenter, Battery Park och Frihetsgudinnan osv... Onsdagen went on lite likadant med fler classes och träning av hjärt-och-lugn-räddning. Torsdagen var nog den typ onödigaste dagen någonsin eftersom den inte fanns någon som kunde koncentrera sig på vad dem sa. Alla satt och pratade eller var allmänt nervösa, så det var ju helt värdelöst, förutom att vi fick spela AuPingo!! :P (=Bingo för Au Pairer = Cheesy!)

Sedan åkte vi till flygplatsen, flög till Washington och nrevös så att jag skakade gick jag ut i ankomsthallen och mötte familjen. Dem är verkligen jättetrevliga dock! Jag äter typ bättre mat här än jag gör hemma och jag har redan hunnit fixa mobil, internet och ett kort till mataffären :P Jag trivs faktiskt jättebra och håller på att anpassa mig för fullt. Men ganska ofta blir det riktigt svårt... Jag börjar tänka mycket och saknar alla er där hemma så sjukt mycket!! Ibland vill jag bara packa mina väskor och åka hem igen! Det känns liksom inte värt det... Men just nu hoppas jag bara på att tiden läker även detta (:P) och att jag kommer kunna få det riktigt bra här och ändå  ha kvar alla som vanligt där hemma... Ja, vi får väl se vad som händer...

Imorgon blir det iallafall yoga med Suzanne vid halv elva och sedan får vi väl se vad dagen för med sig... På söndag är det dags för orientation-möte med Area Directorn Mara Work, så då får vi väl se vad hon har att säga :) Om ni vill ha bilder på någonting speciellt så får ni höra av er, så ska jag försöka skicka dem till er! =)

Jag hoppas att ni har det bra där hemma iallafall! Även om jag inte allting svarar, så får ni jättegärna höra av er, för jag blir verkligen lycklig när ni gör det!! Jag älskar er alla!! PUSS!! <3


Walk out, into the street...

Ja, då var det väl dags då. Efter sex månader av väntan och förberedelser så är Dagen till slut här. Jag vet faktiskt inte om jag ska säga äntligen eller redan... Just nu vill jag faktiskt inte alls åka. Det känns som att hela denna dagen har gått åt till att gråta och ångra, men jag hoppas verkligen att allting kommer att kännas annourlunda när jag väl har kommit fram.

Nu är iallafall alla förberedelserna klara... Det finns verkligen ingenting kvar att göra här hemma, förutom att lägga in lite ny musik i I-poden. Jag har ju trots allt fått stränga order från min lilla älskling att lägga in U2:s konsert från Sheffield, så det är väl bäst att göra det ;)

Nej, mer än så här blir det inte idag, mina älskade vänner, men håll koll för jag ska göra mitt bästa för att hålla er uppdaterade! =D Vi hörs och ses och glöm inte bort att kommentera lite då och då, så att jag vet att ni lever och mår bra! =)

...sing your heart out, sing my heart out...

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0